Matkritikern

Vid lunchtid trillade jag in på Café 43 efter att ha blivit tipsad av någon vid entrén av hostelet jag bodde på över natten. Caféet låg på ett hörn intill en gränd och såg ut att vara bottenvåningen till entt lägenhetshus.

Golvet var fettigt, likt ett golv i ett McDonalds kök, och fönstrena var halvt nedrullade för någon anledning vilket skapade en väldigt ovälkomnande och obekväm miljö. Trots detta ser jag hur gäster - stammisar gissar jag - sitter vid sina respektive bord och äter rätter som tomatsoppa och bröd med en kopp rykande kaffe till.

Jag hittade ett bås och satte mig innerst, tog emot en meny av en yngre servitris men hann inte ställa någon fråga för hon lämnade lika snabbt med tuggummi i munnen.

Min beställning - deras meny rekommenderade kycklingtoast med pesto och sallad - placerades framför mig med bestick och en kaffe latte.
Maten och drycken doftade förvånandsvärt ljuvligt, min mage gjorde det tydligt för mig att det var dags att äta.

Besticken gav ifrån sig ett pling när de lades tillbaks ner på bordet. Jag lutade mig bakåt, mätt och belåten, och dokumenterade besöket.

"Bortsett från den ovälkomna miljön var jag riktigt nöjd - en riktig pärla för den som handlar takeaway eller inte bryr sig om att golvet är klistrigt och personalen är otrevlig" skrev jag.

"Om du vill ha en god och uppfriskande lunch med stort utbud, till behagliga priser, rekommenderar jag Café 4-" fortsatte jag men blev plötsligt otroligt illamående och yrslig. Magen röt till, svettet rann.

Jag blev följd av flera blickar medan jag slängde mig själv ut ur dörren. Lekande barn flyttade sig när jag svamlade ut. Jag lät spyan som samlats i min mun ut på gruset. Efter en dryg halvtimme och flera glas vatten kände jag mig stabil nog att hämta min väska från mitt låsta skåp i hostellet och göra mig i ordning för min flygresa hem.